Finns bara ett ord att använda om natten. Kaos.

Förmiddagen har vi spenderat på Siggesta gård (igen) tillsammans med Jessica och hennes två barn. Inte så lång stund som vi hade tänkt, svårt att få till allt med fyra småbarn. Trevligt den stunden som var i alla fall. Tjejernas stora favorit var en katt som kom förbi. Den beundrades, klappades och förföljdes. Katten, katten ropade dom när den försvann. Borta.

Tjejerna grävde i den stora sandlådan och tittade på djuren också förståss. Meja klappade grisens tryne, men det tyckte hon var blää. Mysigare var kaninerna, så mjuka att klappa tycker hon. När Jessica åkt hem med sina barn så gick jag och Meja en runda till. Hon skulle kunna stanna där hela dagen om hon fick tror jag.