Ja e sär i Theo
Alvin visade upp sina moves. Kravlade, kröp lite, ställde sig mot allt. Det nya för kvällen var att han försökte gå utmed möblerna i vardagsrummet. Han förflyttade sig faktiskt en liten bit.
Kvällen bästa kommentar Ja e sär i Theo kom förståss från Meja...


Meja valde kvällens outfit själv. Ja e cool sa hon sen...
Men hon är ju bara för söt hahaha.
Kul att ni hade en mysig kväll ihop :O.
Kramar
Hihi, så sött :)
Jag förstår precis hur du menar. Jag är inte ett dugg rädd för sprutor men jag är gift med en som är livrädd för sprutor så jag vet precis hur han känner och är i liknande situationer. Panik över sprutorna och testtagning inte resultatet eller det nästkommande. Jag blev stucken väldigt mycket under förlossningen med Alexander och Fredrik tyckte det var riktigt jobbigt medan jag mest var irriterad över att de störde mig mitt i mina värkar hela tiden.
Jag känner mig nog mest livrädd för snitt på grund av att det känns som att min kontroll på något sätt försvinner. Plus att det känns som att allt kommer att ta längre tid med läkning och så. Jag vill inte att någon ska skära hål i min kropp heller :-S
Men jag ska inte ta ut något i förväg för innerst inne tror jag att moderkakan förflyttat sig uppåt. Jag har så lätt för att älta.
Du har en award att hämta hos mig btw ;)
Söta Meja! Hon kommer alltid med lika roliga och underbara kommentarer! Och lille A som försöker gå ... snart är det spring och full rulle hela tiden hemma hos er :)
Kram!
Sambon jobbar "bara" 75% och slutar klockan två på dagarna. Och nu har han hjälp av en kille som är duktig med att sätta upp gipsskivorna. Men han är absolut jätte duktig på att fixa och dona där. Oftast så far han dit nästan direkt efter jobbet och kommer hem till middan ... och skulle han inte ha det intresset och vara så duktig som han är skulle vi aldrig kunnat köpa på oss ett sånt stort projekt som torpet heller :)
Kram!
Egentligen har man ju inte helt kontroll över situationen under den vaginala förlossningen heller nej. Dock upplevde jag ändå att jag behöll kontrollen fram tills dess att jag öppnades toksnabbt och inte längre hade kontroll över hur ont det gjorde. Det var där jag fick panik och det var nog mer känslan över att tappa kontroll över kroppen än den egentliga smärtan. Så länge jag kunde hantera smärtan kändes det som att jag var med och "styrde". Jag vet ju egentligen att skulle det bli ks har jag ju egentligen inget annat val än att finna mig i det men man är väl rädd för det "okända".
Hon är så söt! Vilken tuff liten tjej! =)
Sötnosen, cool med =)
åh så söt!
Tack så mycket, det hoppas jag vi får!
kraam
Ja visst :D
Så söt hon är!!
Vad sött!
Åååh goa Meja! :) Hihi så sött med kärlek! Svante har tydligen en liten busig Annika på dagis som pussar på honom ;)
Hmm... du får säga: "mamma lagar, och kan laga" så kanske hon förstår att du oxå kan. hehe
kram kram