Stora skruttan har maskerad på förskolan idag. Tänk vad lite sprayhårfärg och kajalpenna kan göra. Gissa om hon var nöjd?

Fram tills nån gång i mitten av januari så var pussel inget som intresserade Meja alls. Visst hon la knoppussel, men det har hon ju gjort i en evighet utan problem. Sen helt plötsligt, som över en natt så började hon lägga pussel på löpande band här hemma. Som tur var så kunde vi fynda några nya på second handbutiken. Vips så lägger hon nu 20 bitars pussel utan problem, och hon tycker att det hur roligt som helst.

Väldigt skönt också med något som hon kan pyssla med själv när man exempelvis måste mata Alvin.

För några dagar sen så hade jag lagt fram Mejas kläder på golvet i hallen. Helt plötsligt hör jag henne ropa mamma, mamma kom! Tittar ut i hallen och ser att hon har klätt på sig byxor och strumpor själv. Byxorna har hon kunnat ta på själv länge. Strumporna har hon aldrig velat försöka ens. Kan inte brukar det låta när man säger till henne att försöka med strumporna.

Frågade hennes ena fröken på förskolan hur länge hon har kunnat detta. Fröken skrattar, tittar på mej och säger men Emma det har hon kunnat länge. Haha jasså en liten latmask är det jag har. När vi sen skulle gå hem så följer fröken med ut i hallen för att fixa något. Vips klär ungen på sig hela overallen själv med. Hemma vill hon på sin höjd stoppa i benen själv. Tro mej, jag har verkligen försökt få henne att försöka mer, men inte då.

Nu här hemma när hon ska klä på sig så låter det. Mamma, Meja kan selb...

Måste bara visa alla hjärtans dagspresenten som Meja hade med hem från förskolan.I vanliga fall brukar jag inte gilla att fröknarna gör en massa på barnens skapelser, men den här dikten som är ditskriven fick det att tåras i ögonen.